trettielva

Vi brukar skämta om att Sia lever i sin egen lilla värld, strosar omkring lite bortkopplad från yttervärlden. En del av detta är säkerligen ett personlighetsdrag, men faktum är att vi upptäckt att hon hör dåligt... Nästa vecka ska vi till vet för att kolla om hon helt enkelt har vaxproppar. Annars kan det ju vara en hörselnedsättning pga åldern.

Det kan ju vara så att när Brando fanns så fick hon genom hans reaktioner veta vad som hände, därav att vi inte fattat nåt innan.

Jag har alltid tänkt att en döv rottweiler kan inte vara bra. Att den vaktinstinkten de har kan vara en nackdel om de hela tiden ska bli överrumplade. Men så tänker jag inte längre. Hon vänjer sig vid sin situation och anpassar sig därefter. Och vi får helt enkelt använda oss mer av handtecken.


Sia i svampskogen