trettielva

Vi kan lära oss så mycket av våra hundar!
Ta varje tillfälle till lek. Se till att verkligen slappna av emellanåt. Överös dina nära med kärlek. Hoppa av glädje. Gör din stämma hörd när det är viktigt. Sluta aldrig hoppas. Var en äkta vän. Fortsätt vara nyfiken.
Mao - Sia är ett föredöme ;-)

- När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem
- Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka
- Bits inte när det räcker med att morra
- Låt andra veta när de inkräktar på ditt område
- Spring, hoppa och lek en stund varje dag
- Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp
- Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra männikors beröring
- Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset
- När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen
- Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället
- Njut av den enkla glädjen i en promenad
- Var lojal
- Låtsas aldrig vara något du inte är
- Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det
- När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara

Det märks att Sia hör bättre sedan veterinären plockade ut allehanda smuts ur hennes öron. Skönt!

Två månader utan Brando. Jag saknar honom så vansinnigt mycket.

Han hade en så speciell blick, sneglade liksom. Hade koll, inte mycket hans hörsel missade för att inte nämna hans näsa! Han förstod så mycket, kunde inte många tricks men många ord. Han slickade som besatt när han skulle fjäska. Han hade en härlig stil, släntrade liksom fram. Han dreglade. Hans bufflighet blev märkbar pga hans dryga 50 kg. Han kunde se så förnärmad ut om man blev skarp i rösten. Han förstod sig inte på trappor, lutade liksom på huvudet och undrade var golvet tog vägen. Han var en tjej-hund. Han blev alldeles till sig av små barn, var beredd att ta över skötseln omedelbart.

Åh så jag saknar honom!


Brando vom Schloss Hexental, 2002-2011.

Vi brukar skämta om att Sia lever i sin egen lilla värld, strosar omkring lite bortkopplad från yttervärlden. En del av detta är säkerligen ett personlighetsdrag, men faktum är att vi upptäckt att hon hör dåligt... Nästa vecka ska vi till vet för att kolla om hon helt enkelt har vaxproppar. Annars kan det ju vara en hörselnedsättning pga åldern.

Det kan ju vara så att när Brando fanns så fick hon genom hans reaktioner veta vad som hände, därav att vi inte fattat nåt innan.

Jag har alltid tänkt att en döv rottweiler kan inte vara bra. Att den vaktinstinkten de har kan vara en nackdel om de hela tiden ska bli överrumplade. Men så tänker jag inte längre. Hon vänjer sig vid sin situation och anpassar sig därefter. Och vi får helt enkelt använda oss mer av handtecken.


Sia i svampskogen

Jag har i några år varit intresserad av den här rasen. Verkar pigg, trevlig och behändig till storleken. Nu när vi återigen bara har en hund blir det intressant att ta reda på mer om den.

min store snygge snälle Brando

såg inte riktigt bra ut

En dryg vecka med antiinflammatoriskt och smärtstillande för Brando och han haltar ff. Så nu är det dags för nästa steg dvs röntgen. Så jag tar med mig den stora plånboken (sånt här brukar kosta...) till den kvinnliga veterinären (Brando gillar tjejer bäst!) så hoppas jag det ska gå bra...

Har haltat några dagar. Igår blev det så dags för veterinärbesök. "Han har ont" sa veterinären direkt. Min stackars lille-kille. En inflammation i leden, bogen. Ska äta antiinflammatoriskt och smärtstillande en månad. Hoppas det blir bra så vi kan ut i skogen och springa snart. Men veterinären sa också att man får betänka att den här rasen ofta får cancer i benen... Voine voine.

Tecknen finns där, men det tar några innan man fattar.

Men så duktig hon är som ligger i hallen vid ytterdörren där det är svalt, men konstigt hon har huvudet under draperiet...

Fästingar är väl dö-äckliga?!

Vi brukar ha haft apotekets fästinghalsband till våra hundar, och det har funkat jättebra. Men tanken på att det faktiskt är ett gift kan jag aldrig släppa. Vad tror ni om det här?

fästinghalsband med ultraljud


tillägg:

här finns denna att köpa:

Nu har jag varit hos fotografen med mina bäbisar :-)

Foton på alla som fotades den dagen finns för beskådan på Fröhandeln här på orten och man kan rösta på sin favorit. Gå in och lägg din röst vet ja! Skulle tro du kommer finna Sias foto (nr 15) snyggast!!! ;-) Försök bortse ifrån den där söta lilla schäfervalpen i mitten på deras tavla... Och just ja - om min hund får flest röster så vinner jag något dels från butiken och dels något från fotografen. Gratis är gott! Liksom äran såklart.





Ja just ja - man kan rösta fram till påsk!

Svenska kennelklubbens (SKK) registreringsstatistik från 2010 visar att det nu är labrador retriever som är den populäraste hundrasen. De senaste 44 åren har schäfern legat i topp.

alla kategorier! NÅGOT ÄR FEL PÅ BLOGG.SE INLÄGGEN BLIR KNASIGA OCH STATISTIKEN SAKNAS... BLÄH!

Stackars Sia har det inte lätt. Hon är skendräktig, bäddar och har sig. Och igår när vi skulle gå en rejäl skogsrunda blev hon stucken av en geting. Hon började gå på tre ben och jag hann tänka en hel del över hur vi skulle ta oss hem. Orkar såklart inte bära henne någon längre sträcka. Men hon återhämtade sig efter en halv km och har inga men av det hela.

Du, smek mig ibland
Dra inte onödigt hårt i mitt band
Försök att förstå mig,
då behöver du aldrig slå mig
Jag älskar och skyddar dig,
gör detsamma för mig
Låt mig aldrig onödigt lida,
du har mig alltid troget vid din sida
Tänk på att jag har både hjärta och själ,
så snälla du,
behandla mig väl.

Hunden

svägerskan snickrade ihop en nätdörr