Som bollen
i ett flipperspel,
så känner jag mig just nu...
Med risk för att verka tycka synd om mig själv så gör jag den liknelsen.
Förresten, konstigt vore väl om man inte blir ledsen ibland. Likaväl som man skrattar när man är glad.
Eller måste jag jobba hårdare på mitt pokerfejs... Suck, alla dessa funderingar för att passa in...
Jag är som bollen - vill kunna välja min väg och vara nära likasinnade, självklart vara en del av gruppgemenskapen.
Men blir ivägkastad och för varje knuff jublas det när jag tappar balansen o åker in i väggen så det dånar.
Och jag hinner inte fatta vad som träffade mig, hinner inte heller förbereda mig för attacken, hinner inte komma i balans innan nästa träff.
Det snurrar runt, från olika håll olika budskap. Varför ska just mitt huvud rulla?
Kommentarer
Trackback
